MY BITTER SWEET FRANKENSTEIN BODY 

3.–26.6.2022

Kurator: Šelda Puķīte

Kogo Galerii och galleri Titanik i samarbete

Vernissage torsdag 2.6.2022 kl. 18–20

I ought to be thy Adam; but I am rather the fallen angel. 
(Mary Shelley – Frankenstein, or The Modern Prometheus, 1818)

Författaren Mary Shelley var barn till två intellektuella radikaler som levde vid sekelskiftet 1700 och ett olyckligt vittne till sina närmastes död. Hon fascinerades av sin tids nya vetenskapliga upptäckter och särskilt av sådana som var förknippade med elektricitet, eller elektrisk vätska som den kallades på den tiden. Det ledde till att hon skrev sin berömda gotiska roman Frankenstein (Frankenstein eller den moderne Prometheus) (1818) där hon berättar historien om en läkare som tänjer på gränserna för människans skaparförmåga och skapar ett framstegsbarn som samtidigt är ett monster. Berättelsen kan tolkas på olika sätt: man kan förstå den som en varning till människan att inte leka Gud, som en fantasi om vetenskapens framtida möjligheter eller en filosofisk syn på människans komplicerade relation till döden. Dessutom avslöjar den en fixering vid mänskligt kött som har konstiga likheter med vårt sätt att i dag se på robotaktiga kroppar. Människokroppens delar som element som kan fogas samman med varandra och göra människan till någonting annat, är det som inspirerat till utställningen My Bitter Sweet Frankenstein Body.

Kroppen är en komplicerad företeelse som existerar i flera parallella verkligheter – den fysiska, den virtuella, den psykiska och den andliga. Den är alla levande varelsers biokostym som ger form åt allt som kan uppfattas existera. Men kroppen verkar vara ett evigt slagfält för motsatser – den är en sköld och ett fängelse och en källa till glädje och yttersta plåga och förfall. Den kan vara flytande och fast, digital och andlig, mjuk och styv, sexualiserad och stigmatiserad. Kroppen är en skepnadsbytare som aldrig stelnar men ständigt skiftar form, och som under processen förvandlar sig till skojare eller till en varelse som roar sig med dig, eller på din bekostnad, för att bli sin egen version av varelsen i Shelleys Frankenstein.

Utställningen My Bitter Sweet Frankenstein Body är tillägnad de komplexa relationerna mellan människorna och deras koloniserade, digitaliserade och globaliserade kroppar, och alla hybridformer och avvikelser. Alla dessa kroppsliga former ger löfte om en sorts utväg och lättnad som ändå aldrig riktigt realiseras. Nu när vi genomlevt restriktionerna under pandemin, delat trånga utrymmen och försökt sträcka ut våra kroppar som talande huvuden på Zoom-möten och levande avatarer på Instagram, verkar våra inre störningar komma till ytan synligare än tidigare. Folk går till ytterligheter med Photoshop, den plastikkirurgiska industrin erbjuder ansiktslyft för att vi ska se bra ut på möten online, och diet- och fitness-appar producerar dagliga doser skräppost.

I utställningen iklär sig konstnärerna och kuratorn Frankensteins roll och blir symboliska representanter för dagens samhälle som hela tiden försöker forma om våra kroppar att passa in i någon normativ ram. Alla verken representerar någon del av människokroppen som är utställd i galleriet att betraktas av den nyfikna besökaren. Utställningens konstnärer har olika motiv för att använda något visst kroppselement som form och bild. Utgångspunkten kan vara en metaforisk framställning av känslor och övertygelser, former som kan bilda ett landskap, objekt för ett samtal om skönhet eller kulturell identitet eller plattformar för diskussioner om moral och censur eller för att ta politisk ståndpunkt. Varje verk är “hopsytt” till en varelse, en utställningshelhet som representerar både de Frankenstein-begär som finns i dagens samhälle och själva traditionen med kuratoriskt utställningsskapande.

Utställningen är ett resultat av årets samarbete mellan det estniska samtidskonstgalleriet Kogo och Titanik. Genom utställningsutbytet kommer baltiska konstnärer till Åbo i Finland och finländska konstnärer gästar Tartu i Estland.

UNDERSTÖDJARE

Projektet har fått understöd från Estlands kulturfond, Lettlands kulturhuvudstadsfond, Finsk-Estniska kulturfonden, Finlands Estlandsinstitut och Nordisk kulturkontakt.

TACK

Mirjami Schuppert, Liina Raus, Lotta Anttila, Karin Kahre, Duha Elsayed, Tanel Asmer och Indrek Grigor.

Konstnärerna:

Eike Eplik (f. 1982) är skulptör och installationskonstnär och bor i Tartu. Hon utexaminerades 2007 från skulptöravdelningen vid konsthögskolan i Tartu och 2010 från Estlands konstakademi. Hon använder motiv från naturen för att bygga upp framställningen. Eplik utnyttjar gallerirummet från golv till tak och hennes skulpteringstekniker varierar mellan klassisk gipsgjutning, assemblage med papper och trä och bruk av upphittade föremål. Processerna i hennes konstskapande är delvis undermedvetna och går inte alltid att förklara.

Edith Karlson (f.1983) är skulptör och installationskonstnär och bor i Tallinn, där hon också arbetar som lärare vid Estlands konstakademi. Hon tog sin kandidat- (2006) och magisterexamen (2008) vid avdelningen för installationskonst och skulptur vid Estlands konstakademi. Karlsons skulpturer och installationer påminner om medeltida lämningar och om funkiga cirkustrupper och fantasmagoriska mardrömmar där den gamla och den nya världen kolliderar i en apokalyptisk vision. Hennes verk har beskrivits som dystra sagor eftersom de ofta ser ut som roliga lekrum fyllda med monstruösa varelser. Verken ser alla ut att vara verktyg för att skapa allegorier om starka mänskliga känslor och rädslor som stiger till ytan ur det undermedvetnas mörka djup.

Kristina Õllek (f.1989) är en bildkonstnär från Tallinn. Hon utexaminerades från Estlands konstakademi (bildkonst, fotografi, BA 2013, MA 2016) och har kompletterat sina studier vid Kunsthochschule Berlin-Weissensee i Berlin (2012) och Piet Zwart Institute i Rotterdam (2016). Õllek arbetar med foto-, video- och installationskonst med fokus på att undersöka representationsprocesser, geologiskt material, vattenekologi och miljöer skapade av människan. I sin praktik undersöker hon situationer där fakta och fiktion, syntetiskt och naturligt, kopia och original sammanflätas och blir hybrida föremål/material med en ny och omprövad betydelse.

Laura Põld (f.1984) är bildkonstnär och bor i Tallinn. Hon har studerat keramik vid Estlands konstakademi (BA 2007), måleri vid universitetet i Tartu (MA 2010) och skulptur och keramik vid konstuniversitetet i Linz (2018–2021). Põld studerar ständigt människans (och djurens) grundläggande behov, som till exempel gemenskap, trygghet och skydd. I sina senaste arbeten fokuserar hon på sina materialval och deras historiska kontext och använder traditionella hantverks- och byggtekniker, såsom (primitiv) keramik och broderi, som intresserar henne i deras egenskap av bevarare av minne och erfarenhet.

Kristel Saan (f.1985) är en Tallinnbaserad bildkonstnär. Hon avlade magisterexamen (Ceramic Design) vid Estlands konstakademi (2015) och har därtill studerat vid Central Saint Martins University of Art and Design (2011) i London och vid Emily Carr University of Art and Design (2013) i Vancouver. Saan arbetar med stora installationer, fotografi, videoverk, keramik och textil. Hennes verk för ofta tankarna till utopiska områden där poesi, filosofiska ämnen och allehanda organiska och konstgjorda material flätas samman. En central aspekt i hennes arbete är hur objektet, materialet och rummet uppfattas.

Krišs Salmanis (f. 1977) är en bildkonstnär som bor i Riga och har studerat vid avdelningen för visuell kommunikation vid Lettlands konstakademi (MA, 2003) och vid Mediekonstakademin i Köln (2009–2010). I sin konst använder Salmanis animation, video, fotografi, föremål och sin egen kropp. Hans verk kan uppfattas som andliga övningar, intellektuellt arbete och kvickhet som tankevändning. De mödosamt och skickligt utarbetade verken är genomtänkta in i minsta detalj. De är ofta rätt minimalistiska till sitt konstnärliga uttryck och definieras av sin oväntade paradoxalitet och sitt intuitiva sanningssökande i förening med subtil ironi och existentiell sorg.

Jaanus Samma (f.1982) är en Tallinnbaserad bildkonstnär. Han avlade en BA (2005) och en MA (2009) i grafisk konst vid Estlands bildkonstakademi. Hans verk innehåller fotografier, installationer och videor med teman som bygger på ett utforskande av stadsrummet och på subjektiva erfarenheter av detta. Under årens lopp har hans intresse allt mer riktats mot genusvetenskapen, och han undersöker framställningen av den manliga sexualiteten och hur den beskrivs med konstnärliga medel. Till Sammas intressen hör också historia, etnografi och museologi och de narrativ som uppstår i skärningspunkten mellan dem.

Līga Spunde (f. 1990) är bildkonstnär och bosatt i Riga. År 2016 slutförde hon sina postgraduala studier vid avdelningen för visuell kommunikation vid Lettlands konstakademi. Spunde presenterar sina verk som multimedieinstallationer där personliga berättelser flätas samman med genomtänkt fiktion. Identifierbara karaktärer och tolkningar av dem fungerar som en förlängning av hennes personliga erfarenheter och berör universella sanningar. Vanligen definierar innehållet i Spundes verk deras fysiska form, och därför kan man se en mängd olika medier och material i hennes installationer.

Rūta Spelskytė (f.1985) är en bildkonstnär som bor i Riga. Hon har studerat konstgrafik och skulptur vid konstakademin i Vilnius. Där avlade hon kandidatexamen (2008), magisterexamen (2010) och disputerade för doktorsgraden (2019). Spelskytė är särskilt intresserad av missförstånd och misslyckanden som människor upplever och av relationen mellan vetenskapen och ekstro-science fiction-världen. Hon arbetar med sällsynta prover, emission av ljus och pigment och föreställer sig framtidens alkemi, växter, djur, och sinnen som kunde tränas eller upptäckas.

Sabīne Vernere (f.1990) är konstmålare och bosatt i Riga, där hon leder det experimentella konstrummet Pilot vid Lettlands konstakademi. Vernere har avlagt magisterexamen vid avdelningen för måleri vid fakulteten för bildkonst vid Lettlands konstakademi 2019. Hon har byggt på sina kunskaper vid konstakademin i Zagreb och vid kungliga konstakademin i Antwerpen. Vernere är en lettisk konstmålare som fått beröm för sina klara och expressiva målningar utförda i tusch. Hon fokuserar på kroppsliga och sexuella erfarenheter, men i stället för att vara centrala teman i undersökningen fungerar de snarast som en utvidgning av arbetsspråket.